Vid den tiden stod Flower Power i full blom och den kaliforniska hippierörelsen hade sitt högkvarter i stadsdelen Haight Ashbury i San Francisco. Författaren Ken Kesey (Gökboet) genomförde en rad multimediahappenings så kallade Acid tests. LSD var ännu inte förbjudet och den mest kände av de lokala acidframställarna var Owsley Stanley. En tid finansierade han Grateful Dead som ofta 1967, 1968 spelade gratis, helst vid stora friluftskonserter.

Grateful Dead gav dessutom många konserter på lokala klubbar som Avalon Ballroom, Carousel och Fillmore West. 1966 fick gruppen kontrakt med MGM som gjorde några liveinspelningar. Men samarbetet fungerade inte och inspelningarna har senare utgivits som (6,8). Kort därefter fick gruppen kontrakt med Warner som gav ut (11), bandets första officiella LP. Den innehöll god men knappast epokgörande psykedelisk rock.

1967 fick gruppen en extra trummis, Mickey Hart, och året därpå kom Tom Constanten, Keyboard med i gruppen. De nästa två Lpna (2,3) är mycket experimentella, särskilt tack vare Constanten som också arbetade med elektronisk musik, ett intresse han för övrigt hade gemensamt med Lesh.

Grateful Dead fick 1969 sitt genombrott med (4) ett mycket lyckat livealbum där gruppen briljerade i långa improvisationer av avantgarderock och blues. Efter detta album lämnade Constanten gruppen och därmed förlorade gruppen en originell och spännande musiker.

De följande Lpna (5, 7) markerade ett stilbyte. Gruppen bjöd nu på melodiös och dämpad folk och countryrock med vokalharmonier och delvis akustiskt komp. Dessa plattor hör till gruppens mest lättillgängliga och är klart inspirerade av Crosby, Stills, Nash & Young.

1971 utvidgades gruppen med Keith Godchaux, keyboard och dennes fru Donna Godchaux, sång. De skulle avlasta "Pig Pen" som vid den tidpunkten var svårt medtagen av skrumplever. På en Europaturné 1972 spelade de in en mycket lyckad livealbum (10). Det var sista gången "Pig Pen" medverkade. Han dog i San Francisco den 8 mars 1973, 27 år gammal. Samma år grundade gruppen ett eget skivmärke, Grateful Dead Records, som gav ut (12), men för övrigt var de följande åren rätt lugna för gruppen och de flesta medlemmarna arbetade med olika soloprojekt.

1976 började gruppen åter turnera mera. De hade alltid kunnat sälja många konsertbiljetter men skivförsäljningen gick i gengäld trögt. Gruppen hade tidigare producerat sig själva. 1977 fick Keith Olsen (som 1966 spelade med Sean Bonniwell elgitarr i gruppen The Music Machine) i uppdrag att ge (17) ett verkligt fint och professionellt ljud. Speciellt det långa, symfoniska titelnumret är lyckat men försäljningen gick fortfarande dåligt.

Året därpå spelade de in (19), producerat av Lowell George. Bägge plattorna är utgivna av Arista  då gruppen lagt ned sitt eget märke. Grateful Dead var fortfarande ett av USA:s mest populära liveband. I september 1978 gav gruppen en mycket speciell konsert framför Cheopspyramiden i Egypten. Det gick lätt att ordna med hjälp av en medfraktad ljudanläggning på 25 ton. Allt som allt kostade konserten 500 000 dollar men så blev den också filmad och inspelad, hittills har den dock inte utkommit på platta.

1979 fick det äkta paret Godchaux sparken. I stället kom Brent Mydland, keyboard. Han medverkade första gången på (20). 1981 utgav gruppen två live dubbel LP:n. (21) är akustisk och (22) elektrisk. Det var de sista plattorna på Arista och sedan har det varit lugnt kring gruppen vad gäller plattor.

Både Garcia och Wier har även varit solister, studiemusiker och ledare av fritidsband som Old And In The Way och Kingfish. Phil Lesh spelade elektromusik med Seastones 1975. Brent Mydland spelade in solo 1976. Keith och Donna Godchaux spelade in som duo 1975. Keith Godchaux dog i en trafikolycka den 23 juli 1980, 32 år gammal.

Mickey Hart spelade in med slagverksorkestern Rolling Thunder 1972, Diga Rhythmen Band 1976 och Rythmen Devils 1980. Dessutom har Grateful Dead´s textförfattare Robert Hunter sedan 1974 utgivet en rad soloalbum med countryinspirerande låtar.

Grateful Dead började med att spela psykedelisk rock och blues och blev senare nästan ett avantgardeband med jazziga improvisationer och elektroniska klanger. Då "Pig Pen" dog försvann det starka inslaget av blues i gruppens musik. I stället har de låtit sig inspireras av folk och countrymusik.

Men gruppen kan i efterhand se som en stor smältdegel för nästan all amerikansk musik. Har oftast hånats för sina måttliga röstresurser men har inte desto mindre uppnått mycket vackra vokalharmonier. Deras musik är lätt och lyrisk. De flesta låtar är skrivna av Jerry Garcia och Robert Hunter och deras bästa låtar har en surrealistisk, drömaktig karaktär.

Grateful Dead är speciellt känd för sina långa improvisationer och en konsert kan lätt bli 3-4 timmar lång. Gruppens fans, The Dead Heads, år några rockens mest trofasta. Grateful Dead var med vid Monterey Pop Festival 1967 och Woodstock 1969. Sommaren 1986 gav gruppen åter några konserter i USA.

GRATEFUL DEAD´s UTGIVNA SKIVOR

01 Grateful Dead   april 1967, 02 Anthem of the sun   augusti 1968

03 Aoxomoxoa   juni 1969, 04 Live Dead   december 1969 dubbel live

05 Workingman´s Dead   juni 1970, 06 Vintage Dead   oktober 1970 live

07 American Beauty   november 1970, 08 Historic Dead   juni 1971 live

09 Grateful Dead   september 1971 dubbel live, 10 Europé    oktober 1972 live trippel,

11 History of Grateful Dead vol 1  juni 1973 live 12 Wake of the flood   oktober  1973,

13 Skeltons from the closet  februari 1974 samlings, 14 From the mars hotel   juni  1974

15 Blues for Allah   augusti 1975, 16 Steal your face   juni 1976 dubbel live

17 Terrapin station   augusti 1977, 18 What a long strange trip it´s been  november 1977 dubbel saml. , 19 Shake down street   december 1978

20 Go to heaven   maj 1980, 21 Reckoning   april 1981 dubbel live

22 Dead set    september 1981 dubbel live