Under amatörradions första tider var det enbart män som var med medan kvinnorna levde med i verksamheten till en del, endel kanske inte alls.
Den första kvinnan som blev radioamatör i Fianland var OH5YL, Marjatta Kirsi (numera Klemola) från Viborg. Hon fick senare anropssignalen OH2OW. Enligt tidigare uppgifter fick Marjatta sitt certifikat årm 1934, men i Viitosten Kerhos (Klubb Femman i OH5-distriktet) klubbhistorik från tiden i Viborg fanns en uppgift om att Marjatta deltog i verksamheten redan år 1932. Därför har vi all orsak att fira YL-radiomatörverksamhetens 50-årsjubileum (1984).

Då vi går framåt i tiden finner vi år 1935 följande YL dåvarande OH2YL Margareta Eloranta. Krigen avbröt verksamheten i nästan åtta år och efter det utvecklades också YL-verksamheten snabbare. År 1948 finns det i OH-listan i Paateros radiobok fäljande sex damer: Leila, OH1NF, Kirsti, OH1OK, Marjatta, OH2OW, Raili, OH2QW, Kaarina, OH2YL och Helga, OH7YL.

Antalet YL-anropssignaler under olika år: :

	1950	10 st			1970	43 st
	1956	11 st			1975	56 st
	1957	18 st			1980	108 st
	1963	30 st			1983	127 st
	1965	38 st			1984	139 st

På grund av flyttningar är siffrorna inte exakta men kan ändå ge en uppfattning om utvecklingen.

Om YLs då hade någon verksamhet tillsammans vet undertecknad inte men då Viitosten Kerho år 1959 höll sitt sommarläger i Mussalo, Kotka i OH5RZ:s och OH5NA:s QTH deltog över 80 personer av dessa sex YLs som innehade anropssignal: OH2FB, OH2TO, OH2GX, OH5SL, OH5YL och OH5RZ. Då föddes id�n om att ordna gemensamma träffar och ett förberedande möte hölls redan samma år i Kisses, OH2FB, hem i Helsingfors. I träffen deltog sju YLs. Då beslöt man också att ha kvällsträffar på 80 metersbandet, men dessa tog slut på grund av dåliga kvällskonditioner och QRM från ivriga OMs. Kaarina, OH2YL valdes till pressekreterare och hon upprätthöll också i åratal kontakten till tidningen Radioamatööri. Senare kontaktkvinnor har varit Virpi, OH2BE, Aila, OH2BIN och Sylvi, OH5RZ.

På följande möte behandlades både YL-award och evnetuellt en fana åt förbundet. Man diskuterade också vad klubben skulle heta. Inofficiella möten hölls i flickornas hem, på förbundets sommarläger och årsmöten. I Radioamatööri 2/63 presenterades reglerna för Finnmaid-diplomet. Diplomansvarig var under många år Kaija, OH2BB. År 1970 utformades ett YL-märke som man kunde fästa i ett armband.

Verksamhet som riktades utåt var resan till Tallinn år 1969, YL-lägret i Pohtimolampi 1970 och resan till "norska havet" i november 1972. I Tallinn-resan deltog nio YL-amatörer och mottagandet där var mycket hjärtligt. Färden till Pohtimolampi företogs med tåg och OH9-distriktets män hjälpte oss med anskaffning av utrustning. Pohjolan Sanomat skrev om lägret (RA 9/70): "En kort stund var Pohtimolampi på Europas radiokarta en önskad och åtråvård punkt". Vidare skrev tidningen: "Lägerdeltagarna har två stationer den ena för foni-kontakter och den andra för telegrafikontakter, vardera lika upptagna under hela lägertiden."

I utflykten till "Norska havet" deltog 10 YLs, av vilka åtta hade anropssignal. Platsen var inte nära varken Norge eller dess hav, platsen var lite över 10 kilometer söderut från OH5RZ:s QTH, på Finska vikens is. Dagen var solig och vi njöt. Vi hade med oss station, antenn och ett tält. Aila, OH2BIN, och Kisse, OH2FB skriver senare senare i Radioamatööri(4/72) "OH2HYK/Arctic eftersom det var nära första april. Trots det genomskinliga skämtet gick den hem för fullt hos en del (Sällan steker man väl tunnpannkakor på isen)

Efter några stillsammare mellanår har jag med glädje kunnat konstatera att YL-verksamheten under den senaste tiden har blivit livligare bl.a. YL-ringar på 80 meter och två meter och också eyeball-qsos.

Det ser ljust ut på YL-fronten. "Hymyillään kun tavataan!", säjer man på finska dvs. direkt översatt: "Vi ler då vi ses"

33´, 73´ Sylvi Auromaa OH5RZ